jinnie

Idag läser jag ett inlägg där de debatterar om det är rätt eller fel att göra en magoperation för att gå ner i vikt.
Jag tar åt mig.
Jag blir lite ledsen.
Och jag skäms.

Jag önskar jag vore stark och kunde göra ett inlägg, men vill inte ha folks pikar och påhopp.
Orkar inte. Vill inte. Skäms igen.
jag önskar jag kunde stå upp för det jag har gjort. Men till folk jag inte känner vill jag inte det.

Jag skäms iofs mindre nu än förut. Men det känns fortfarande som om detta är min ensak. Jag vet varför jag har gjort det.
Jag vet varför jag mår dåligt, och jag vet att jag kommer fortsätta må bra av detta.

Men de som skriver, där... på forumet. *pekar*
De verkar vara allvetare. "jag vet bäst".
Drar alla över samma kam. Som vanligt iofs. Det gör jag oxå med mångt å mycket.

Det är egentligen just detta som har gjort att jag har varit väldigt tyst om det jag gjort. Varför jag vill fortsätta ha det så.
Jag orkar inte med att behöva "förklara mig" för folk. Jag vill inte behöva ge en ursäkt till varför jag vill rädda mitt liv.
- Ge mig ett liv!

För varje dag som går så känner jag livsglädjen kommer tillbaka. Jag orkar mer, jag får plats i fler kläder, orkar motionera mer osv.
Jag trivs bättre med mig själv och den livstil jag nu har valt att leva och jag ångrar ingenting.

Önskar bara att jag vore stark nog att säga det högt oxå.